Man skulle kunna tro att sällskapsspel är helt ute i dag, när umgänget i många familjer mest kretsar kring tv:n. Men vi har testat ett annorlunda spel, Orangino, som inte bara är kul aktivitet att göra tillsammans utan också hjälper deltagarna till större självkännedom, vilket i förlängningen kan leda till bättre relationer. Vi var fyra personer som inte spelat förut. Var och en av oss kände åtminstone två av de andra väl, men ingen kände alla utan och innan.

Läs hela artiklen som pdf>>

Detta ledde till en del roliga gissningar – som i vissa fall visade sig stämma väldigt bra. Vi lät slumpen bestämma vem som skulle få vilket kort och valde inte några få, som man också kan göra. Hur väl känner du dig själv? Och stämmer bilden med den som dina vänner har av dig? Testa spelet som handlar om självkännedom. Det är bra i ditt umgänge med andra! 

Vi lärde faktiskt känna varandra ännu mer genom att spela Orangino – både när det gäller positiva och negativa egenskaper. Malena Ivarson fick erkänna att hon ibland kan känna sig missunnsam, Hans-Erik Karlsson var ingen djurvän, Peter Rönnberg tyckte själv att han kunde få andra att känna sig maktlösa vid vissa tillfällen och själv insåg jag att jag ofta är perfektionist – och att alla andra också tyckte det. Men vi var också rätt överens om att Hans-Erik är trygg, Malena förutseende, Peter har bra lokalsinne och jag en förnöjsam person. Det låter kanske konstigt att kunna vara både perfektionistisk och förnöjsam på samma gång, men det ena handlar om prestationer och det andra om att få någonting på sin lott. ”Många som har provat upplever att spelet hjälpt dem till en ny, spännande kontakt. Det finns visserligen en vinnare, men den dialog som blir följden av spelet är egentligen syftet.”

Spelet går till så att den som står på tur drar ett kort med en egenskap, till exempel ”nyfiken”, och väljer hur väl denna egenskap stämmer på en själv. Medspelarna ska göra sin egen bedömning av hur nyfiken den spelande personen är. Ju bättre siffrorna sedan stämmer överens, desto mer poäng får den som spelar. Stämmer det lite grann får man försöka övertyga, men stämmer det inte alls går turen vidare till nästa. Det fanns ofta en spänning mellan rubriken och den tolkning som också står på korten, tyckte vi i panelen. I dessa fall väckte redan kortet ofta en intressant diskussion om vad den aktuella egenskapen egentligen innebär. Spelets poängsystem gjorde också att det blev lite tävling över det hela, vilket var kul. Intressant nog ger relationsområdet extra bonus när man får poäng där. Det glömde vi först men när vi upptäckte det så gav det fördel för en annan person än den som tidigare ledde.

Eftersom vi var två par som spelade väckte korten ibland intressanta meningsmotsättningar – ”du är inte alls så ordentlig som du säger att du är” eller ”jo, du äter visst för mycket ibland” och sådant som nästan bara en partner vet. Ibland var det bara partnern som hade samma bedömning som den spelande personen. Vi tog det hela på det skämtsamma viset och skojade om att spelet skulle leda till nattliga gräl men det gjorde det inte. Kanske kan det vara olämpligt att spela om ett par är mitt i en pågående allvarlig konflikt – men då spelar man väl inte spel utan gör något mer konstruktivt åt situationen. Det var roligt att försöka övertyga medspelarna om att de skulle justera sin bedömning. Att argumentera för att man är resultatorienterad var förstås lättare än att bestämt hävda att man var försynt. Vi var ganska snälla och gav oss rätt så lätt när någon argumenterade – det är nog lika bra att lägga undan prestige och sådant om man ska spela det här spelet. Att inte ta det så allvarligt även om det är lite djupare än vanligt kortspel.

Ulla Osterman, civilekonom och organisationskonsult har skapat spelet Orangino. Spelet ger en struktur för ett givande samtal deltagarna emellan. En tanke med spelet var att bedömningen ska gälla färdigheter och egenskaper man kan påverka. På så sätt kan de tankeställare som spelare får ligga till grund för egen reflektion som i sin tur kan leda till en positiv förändring. Om jag får höra att jag är sparsam på gränsen till snål kan jag sträva efter att bli mer generös och den som får höra att vännerna ser henne som en flörtig person kanske blir förvånad. Orangino har använts av lärare, exempelvis på gymnasiets etikundervisning. Många företag har också använt spelet i personalutvecklande syfte, främst i ledningsgrupper. Ulla Osterman arbetar själv med grupputveckling i företag och använder Orangino som ett sätt att träna deltagare i feedback och ökad självkännedom. Men framför allt verkar spelet ha gjort många familjemiddagar till mer spännande tillställningar – inte minst mellan generationer kan spelet ge utrymme för intressanta och ovanliga diskussioner.

Ett viktigt moment i spelet är den feedback som spelare ger varandra som omdömen när det gäller olika egenskaper. En person ger kanske sig själv bara två poäng när det gäller att vara fåfäng, medan en motspelare sätter en fyra.
  – Det handlar förstås om projektioner som vi har på varandra, det vill säga att vi ser saker hos andra som vi själva också har, men inte vet eller inte vill ha. Inom spelets ram är det lättare att ge ärlig feedback på vissa saker som kanske annars skulle ha känts svåra att säga eller helt enkelt aldrig bli sagda över huvud taget. Det är bara att sätta upp en liten skylt med en siffra så är det klart – och här behöver inte juryn motivera sitt val. Den enda argumentation som förekommer är när en spelare vill få en medspelare att justera sin bedömning – och detta ingår alltså också i spelet.
  – Många ungdomar har lätt att uppskatta spelet. Här är det okej att tycka olika. Att spela med tonåringar är spännande eftersom det ger barn ett tillfälle att säga vad de tycker. Som förälder får man dock tänka på hur man ger feedback – det är viktigt att det blir i grunden positivt. För att få ut det mesta av spelet är det en bra idé att spela i olika sammanhang. Att spela spelet både på jobbet och hemma kan till exempel leda till iakttagelsen att jag har olika roller i hemmet och på arbetsplatsen. Vissa egenskaper har jag hög poäng på hemma, men har låg poäng på arbetsplatsen. Jag är exempelvis beskyddande hemma om jag har små barn, men inte särskilt beskyddande på jobbet om jag jobbar med rekrytering eller som byggjobbare. Vissa egenskaper är bra på ett ställe, men inte så bra på ett annat.
  – Vissa egenskaper tycker vi kanske om hos andra, men vill inte ha själv – exempelvis tålmodighet, säger Ulla Osterman. När man spelar på jobbet väljer man ut kort med egenskaper som kan uppfattas och ses på jobbet, och som kanske också har betydelse för organisationens värderingar och förhållningssätt.

– En god självbild har positiva konsekvenser. Det hjälper dig att vara tydlig mot din omgivning, vilket i sin tur hjälper dig att nå dit du vill både privat och i jobbet. Att arbeta med sin självbild ger därför bättre livskvalitet. Men självbilden bygger vi i samspel med andra och den stärks när en person blir medveten om de positiva egenskaperna som andra ser, säger Ulla Osterman. Framför allt är alltså spelet ett verktyg för dem som vill kommunicera mer om viktiga saker och som vill lära känna människorna i sin omgivning på ett djupare sätt. 

Text: Eva Sanner